kents släktforskning


NILS WESSEL

1866 - 1940

(Kents mormors fars kusin)

Nils föddes på Stora Köpinge nr 26 den 25 augusti 1866. Moder var den 22-åriga pigan Lovisa Wessel, medan fadern är okänd. När Nils var tre år gammal fick han två tvillingbröder. Även dessa föddes utom äktenskapet, men de hade en namngiven fader. I samma veva flyttade Lovisa och pojkarna hem till Lovisas far, sadelmakaren Mats Wessel. Där dog en av tvillingbröderna, knappt ett år gammal, och där födde också Lovisa ytterligare en oäkta son 1875. Fyra år senare dog den andra tvillingbrodern.

När Mats Wessel dog 1879 flyttade Lovisa och de båda pojkarna till Stora Köpinge nr 19, där Lovisa fått nytt jobb som piga. På samma ställe arbetade tvillingarnas far, som en gång lovat att gifta sig med Lovisa, men som aldrig infriat sitt löfte. I kyrkboken kan man vid denna tidpunkt läsa att Nils är ”väl godkänd” när det gäller läsning, en egenskap som han får nytta av i livet.

Som 17-åring lämnar Nils hemmet för att bli boktryckarlärling i Ystad. Han bor på flera adresser i staden och blir så småningom utbildad typograf. Vid denna tid väcks hans politiska intresse.

Det fanns då en arbetareförening i Ystad, men denna ägnade sig mer åt dans och prat än åt klasskamp. Detta fick Nils att samla ihop 14 socialistiskt intresserade arbetare. I Nils privata bostad bildade de Ystads Arbetareklubb med Nils som ordförande. Klubben genomdrev, under Nils agitatoriska ledning, att arbetarföreningen skulle prenumerera på ”Arbetet” och inget annat. Detta väckte stor ilska bland de borgerliga motståndarna. Klubben genomdrev vidare att arbetareföreningen skulle sända ett socialistiskt ombud till arbetarkongressen i Malmö, där ett socialistiskt arbetarparti skulle bildas, samt att Nils invaldes som första socialistiska ledamot i arbetareföreningens styrelse.

Arbetareföreningen gjorde allt för att motarbeta Nils, som kallade dess styrelse för ”rövareskaror”. Han låg intensivt i för sin socialistiska tro och skaffade sig många ovänner i Ystad. Så småningom fick han rätt; socialisterna segrade och erövrade arbetarföreningen. Det blev dock inte någon längre tid i Arbetareföreningens styrelse för Nils. Hans arbetsgivare, Hugo Werner vid den konservativa Ystadsposten, fick till slut nog av sin kontroversielle anställde och gav Nils respass på våren 1888.

Nils begav sig då till Malmö, där han fick jobb som vikarierande redaktionssekreterare på ”Arbetet”. Innan han flyttade var han en av initiativtagarna till att bilda Malmö kvinnliga arbetareförbund. Inför bildandet skulle det utses en kommitté som skulle utarbeta stadgar m.m., och Nils stred då för att kommittén enbart skulle bestå av kvinnor. Så blev det inte.

1890 arrangerades för första gången förstamajdemonstrationer runt om i landet. En av talarna på Rörsjömarken i Malmö var ingen mindre än Nils. Han kunde inte bara agitera, samma år hade hans drama ”Cementhjärtat” uppförts på Arbetarteatern i Malmö. Det har kallats ”den egentliga arbetardiktningens första skådespel”.

Nils valdes in i Malmös socialdemokratiska förenings styrelse, men efter en infekterad schism inom förening under hösten 1890 avgick Nils och två av hans meningsfränder. Ett halvår senare uteslöts de tre ur föreningen. Nils ställde vid schismen även sin plats i ”Arbetets” redaktion till förfogande.

Den andra ordföranden för Malmö kvinnliga arbetareförbund blev Maria Osberg, en kvinna från Södra Sallerup. Så småningom slog Maria och Nils sina påsar ihop, även om de aldrig gifte sig.

En ekonomisk tvist ledde till att Maria fick tillbringa åtta dagar på Malmö Centralfängelse 1891. Ett par år senare avsomnade Malmö kvinnliga arbetareförbund.

Efter detta flyttade Nils och Maria till Karlskrona, och därefter vidare till Linköping, där deras dotter Jessie föddes 1894. Maria hade fött två oäkta barn tidigare, men dessa verkar inte längre vara i livet vid denna tidpunkt. Senare samma år flyttade den lilla familjen tillbaks till Malmö.

Paret fortsatte att engagera sig politiskt och kom bl.a. att verka för kvinnlig rösträtt. T.o.m. dottern Jessie, som blev en ganska känd skådespelerska på såväl Dramaten som i filmer, var inblandad i denna kamp.

Parets förhållande till kyrkan var nog inte den bästa. När Jessie föddes vägrade de att gå med på dop. Detta kan nog vara anledningen till att de aldrig gifte sig.

Nu blev det inte Nils anarkistiska och revolutionära politik som vann gehör inom socialdemokratin, utan det blev så småningom en mer reformistisk-parlamentarisk dito. Detta till trots så var Nils utan tvekan en av de viktigaste pionjärerna i arbetarrörelsens barndom.

Maria dog i februari 1940 och Nils sju månader senare. Båda ligger begravda i Bromma utanför Stockholm, där de bodde de sista åren.


NILS OLSSON

1744 - 1825

(Kents farmors morfars far)

 

Nils föddes den 27 augusti 1744 på Tågra nr 8 i Sövde socken. Föräldrar var den 46-årige Ola Jacobsson och hans tre år yngre hustru Kierstina Nilsdotter.

Om Nils ungdom vet vi ingenting, inte förrän han närmar sig 30 år dyker han upp i böckerna. Han köper då torpet Lilla Killeröd i Skårby socken. Som framgår av ovanstående karta från 1747 så låg torpet längst norrut i socknen, på gränsen till den betydligt större socknen Sövde. I samma veva gifter Nils sig med den jämnåriga Gundela Erlandsdotter. Var hon kommer ifrån har jag inte lyckats klura ut.

Paret får två barn, en pojke och en flicka, men båda dör under sin levnads första månad. 1777 dör även Gundela, 34 år gammal.

Ett halvår efter hustruns död gifte Nils om sig med den sju år yngre pigan Karna Nilsdotter från Benestad socken. 1778 fick de sonen Nils, det barn som det kom att gå bäst för. Nils ändrade efternamn till Killgren och blev skolemästare i Södra Villie socken. Inte illa av en torparson! Det ligger nära till hands att efternamnet kom från födelsetorpet.

Förutom Nils fick de dottern Gundela, som gifte sig med en soldat Roth och slutade sina dagar i Veberöd vid 81 års ålder. Vid denna tid har Nils en piga anställd, så torpet måste ha givit bra avkastning vi den tiden.

Slutligen fick de dottern Kirstena, men varken hon eller modern Karna levde länge efter födseln. Karna blev 30 år gammal och Kirstena exakt en månad.

Ett drygt halvår senare var det åter dags för Nils att ställa sig framför prästen. Den lyckliga den här gången var den sex år yngre pigan Hanna Pehrsdotter från Stora Munksjö i Sövde socken.

Nästan exakt nio månader efter bröllopet kom sonen Ola, min farmors morfar. Ola tog så småningom över Lilla Killeröd, där han dog vid 59 års ålder.

Tre år efter Ola kom dottern Karna. Hon gifte sig med en torpare och slutade sina dagar i Spinkhult i Lövestad socken, 69 år gammal.

Två år efter Karna kom dotter Eljena, men hon blev bara ett par veckor gammal. Året efter kom sonen Lars, som sedermera gifte sig och bosatte sig i Dalby socken. Exakt när han dog är okänt, men på slutet beskrevs han som ”sjuk och bräcklig”.

Det sista barnet Kjerstina föddes 1792, och då hade Nils hunnit bli 47 år gammal. Kjerstina gifte sig och flyttade till Södra Villie socken. Vid 62 års ålder dog hon efter att ha blivit nedtrampad av ett par skenande hästar.

Av de tio barnen fick alltså Nils uppleva att sex nådde vuxen ålder, ett bra utfall på den tiden.

På slutet satt Nils och Hanna som undantagsfolk när sonen Ola tagit över Lilla Killeröd. Vid 80 års ålder dog Nils ”af ålderdom”, och året efter avled Hanna, 75 år gammal.

Av Nils bouppteckning framgår att han inte var en burgen man, men det blev trots allt vars 14 Riksdaler till de tre pojkarna och hälften till de tre döttrarna. Så var det på den tiden.