Pål Andersson

1807 – 1833

(Kents mormors farmors femmänning)

Pål föddes på Tuvemöllan i Löderup den 14 februari 1807, några dagar efter att Napoleons trupper hade erövrat Svenska Pommern från Gustav IV Adolfs armé.

Tuvemöllan låg 600 meter norr om Löderups kyrka och hade drivits av Påls förfäder i flera generationer.

Påls fader var den 21-årige Anders Wessel, född i Hagestad, och modern den 30-åriga Hanna Trulsdotter, född i Hörups mölla. Pål hade en äldre syster och fick så småningom sju yngre syskon.

Pål gav sig aldrig ut på andra arbeten, utan stannade hemma och hjälpte sin far i möllan. Tanken var med all säkerhet att Pål, som äldste son, skulle ta över när fadern blev gammal.

När Pål var 23 år dog hans mor, men hans då 45-årige fader valde att inte gifta om sig, vilket annars var den vanligaste lösningen för män i samma situation.

Söndagen den 7 juli 1833 hade den 26-årige Pål gått den korta vägen till Löderups kyrka, liksom många andra sockenbor. När gudstjänsten pågick började det åska och regna utanför. Ungefär klockan 14 var gudstjänsten slut, men många valde att stanna kvar i kyrkan eller dess vapenhus tills att ovädret dragit förbi. Pål valde vapenhuset.

Plötsligt slog åskan ner med en förfärlig knall i kyrkans västra torn, varunder vapenhuset var beläget. Från kyrktornet följde blixtstrålen två stora järnankare, som var fästa i tornmuren. Därefter fortsatte den ner på det blyklädda kyrktaket, där den delade sig. En del for ut över norra vapenhuset och en del letade sig ner på den södra delen, där den slog bort kalken på både in- och utsidan.

Pål stod på en murad bänk i södra vapenhuset, precis där det fanns en öppning på gaveln. Döden blev ögonblicklig. Trots åderlåtning och frottering förblev han död. Den enda synliga skadan på Påls döda kropp var en stor blå fläck på bröstet.

Vattenkvarnen Tuvemöllan på en karta från 1818