Skiss över utgångsgruppering
De två 3-pundiga kanonerna erövrades snabbt och eftersom huvudstyrkan blivit omringad, var striden i sak avgjord. Färsingarna bjöd på ett förbittrat motstånd och slutstriden utkämpades troligen, nere i dalsänkan, mellan vadstället vid nuvarande valvbron och platsen där Borstbäcken och Magnarödsbäcken rinner samman.
Övermakten blev till slut för stor, och trots att man kämpade tappert, blev hela bondehären på c:a 500 man nedgjord.Den svenska ordern var att alla bönder med vapen i sin hand skulle dödas. Färsingarna som flera gånger tidigare utmärkt sig som ett hårdfört och frihetsälskande släkte alltid redo att försvara sin hembygd, förde denna gång en hopplös kamp.
Förlusterna på svenska sidan torde ha varit små. Skadorna på en återfunnen del från en svensk ryttarpistol, troligen träffad av en kanonkula, vittnar om att dess ägare stupat i striden.
I "Sockenbeskrivningen från Frosta härads präster 1746-1747" omtalas "en action" vid bäcken Borst den 25 mars, mellan svenskarna och bönderna från Färs. Svenskarna gick nedströms och anföll färsingarna i ryggen som då blev skingrade och till största delen nedlagda. I denna beskrivning framgår även att våren var ovanligt kall detta år och att Borstbäcken hade ett kraftigt vattenflöde.
Bondehärens beväpning bestod endast av spjut, klubbor, knölpåkar, värjor och enstaka hjullåsbössor. När Gustav Horn, som enl. den muntliga traditionen besökte slagfältet dagen efter striden, såg bondehärens torftiga utrustning, ville han inte tro sina ögon. Den stridsvana svenska armén var däremot välutrustad med eldhandvapen och blankvapen. Som en följd av det motstånd man mött, fullföljde svenskarna inte sin avsikt att plundra Bjärsjölagård och Övedskloster. Istället valde man att fullständigt plundra och föröda de största gårdarna i de närbelägna byarna Magnaröd och Brunnslöv i Östraby socken.
Uppgifter om denna strid är mycket knapphändiga i svenska och danska krigsarkiv. Min huvudsagesman, Erik Möller, född och verksam hela sitt liv på platsen, har vid forskning på landsarkiv och i kyrkoarkiv inte funnit mycket som direkt kan kopplas till slaget. Han har för mig återgett de gamla skildringarna om slaget, som berättats i bygden. Mina egna kontakter med arkivfuldmäktig Henrik Stissing Jensen Rigsarkivet Köpenhamn har inte heller givit något svar i denna fråga. Stissing-Jensen meddelade också att det danska intresset för Skånes historia minskat efter det att Danmark förlorat Skåne. Tyvärr försvann även aktuella delar av Gustaf Horns rapporter till Krigsarkivet vid slottet Tre Kronors brand 1697.
I den gamla kyrkan i Ö.Kärrstorp som revs 1846, fanns en tavla med texten "I världens skapare år 1644 den 25 mars dödades av de svenske vid Borst härifrån Kärrstorp socken 28 personer.Gud förbarme sig över oss" Denna tavla är nu borta. I samlingsverket "Kyrkans Märkvärdigheter"finns dock minnestavlan med text redovisad vid en inventering av Kärrstorps Kyrka 1828. Enligt sägnen staplades alla de stupade färsingar i en massgrav nere i Borstbäckens dalgång.
På Borstbäckens västra sida strax efter sammanflödet med Magnarödsbäcken, på västra sidan om en stengärdsgård, ligger en stensamling som utpekats gömma massgraven.I Borstbäckens dalgång finner man en vacker och storslagen natur, väl värd ett aktsamt besök-till fots - samtidigt som man låter historiens vingslag påminna om "froedan" 1644, "Då Borstbäckens vatten färgades rött av färsingarnas gröna blod".
Anm:Talesättet om att färsingarna skulle ha grönt blod, kommer av en missuppfattning.De har "grimt blod".
Det svenska Riksrådets planer på att göra en landstigning på Själland kom aldrig till stånd dels beroende på att danskarna bibehöll sitt övertag till sjöss och dels genom att kejserliga armeér var i rörelse norrut sommaren 1644, vilket tvingade Lennart Torstensson, att med huvuddelen av sin armé återvända till den tyska krigsskådeplatsen.
Horns armé fortsatte därför sedan att plundra och skövla Skåne och Blekinge ända fram till freden i Brömsebro den 13 aug.1645. Under Horns krig ödelades uppskattningsvis c:a 40% av alla hemman i Skåne. Bland de äldre i de drabbade bygderna, fanns det ända in på 1900-talets början, ett talesätt "Gu bevare mä for di svenske".
Östraby Bygdeförening har rest en minnessten över de fallna, vid valvbron över Borstbäcken. Minnesstenen avtäcktes den 28 mars 2004, inför hedrandet av 360-årsdagen av slaget