"Horn smattrade bortåt vägen, blankskurad mässing blixtrade i backen, fem man högt kom musiken åkande i Gottorps char-a-banc. Det var Tosterups mässingssextett med stiftaren och kapellmästaren, den blide bokhandlaren Vardeljus, i spetsen. Musikanterna vålkomnades av Esping själv, som var en älskare och gynnare av allt som var buller och bång, och anvisades plats på gärdesgården intill tältet. Men Vardeljus varkunnade sig över backtimjan och fetört och lät sin orkester ordna en bänk av en planka med två tomfat som bockar. Där satte de sig, prövade klaffar och ventiler på instrumenten, blåste saliv ur munstyckena och granskade dem mot ljuset. Vardeljus blåste själv althorn, en liten evigt leende skräddare hade sig anförtrodd esskornetten för sina flinka fingrars skull medan smeden, som hade lungor som en orgelbälg, skötte bastuban. Han kunde ej utan hjälp kränga det stora hornet av sin mäktiga bål och föredrog därför att behålla det på sig. En halv öl per man fick de av Elof att klara struparna med."