| |
Bedömning 1
A. En nisai med kraftig benstomme, troligast
en hona. Huvudets längd, bredden mellan ögonen, bredden på munnen
och över nacken tyder på god tillväxtpotential. Ska man tvunget gnälla
på något, är det kanske lite smal odome.
Skinnkvaliteten ser bra ut, (alltid svårt att avgöra från bilder),
vit och fin, men kanske aningen hård ännu.
Hon ser ut att ha en bra beni, men den behöver djupna och utvecklas
mera. Hon visar redan en bra maruzome kiwa, framför allt på andra
dan. Trots sashi på andra dan kommer hon förmodligen att spricka upp
här och bli en bra yondan kohaku. Det som talar mot ett framtida
balanserat mönster är det breda partiet shiroji mellan andra och
tredje dan. Här blir ofta tillväxten stor och det kan innebära att
hon kommer att få ett mönster i "två halvor" - två fläckar
fram och två bak. (Svårt att sia om vilket intryck det kommer att
ge.)
Hennes sumi är redan ganska färdig på bakkroppen. Det man framför
allt saknar idag är en markerad sumifläck på skuldran, men hennes
sumi utvecklas bakifrån och framåt, (vilket är vanligt) och man ser
redan på de små sotiga fläckarna framför ryggfenan att mera är
att vänta på främre halvan - goda utsikter för ett balanserat mönster.
B. Det här tycker jag är en svårbedömd
koi. Det är absolut inte en koi, som man faller för vid första
anblicken, men ändå... Den är 6 år och har sina 70 cm med möjlighet
till 20 – 30 till. Det innebär samtidigt att den har lagt sin mesta
energi på att växa. Det har inte blivit så mycket över till färgsättning,
mm. Tillväxttakten innebär också att huden sträcks ut och rött
pigment är INTE så elastiskt som vitt, vilket kan vara EN orsak till
att den är ganska orange.
Kroppsformen är utomordentlig och skinnkvaliteten är inte färdig,
men lovar gott. Med tanke på årstiden vet vi att den kommer direkt
från en lerdamm och kan behöva lite "rening" för att bli
så vit den kan.
Vad beträffar mönstret har den perfekt balanserad fördelning av
sumi, vilken verkar vara av god kvalitet. Dess beni är väl
disponerad. Möjligen kunde man önska en vit odome, men detta
balanseras av kuchibeni. Svagheten är huvudteckningen. Att den är
tudelad, stör mig inte så mycket på en så stor och jämnt
balanserad koi, men ojämnheten i färgen på ett område som saknar
fjäll oroar mig lite.
C. Den tunna kroppsformen skriker
"hane" och kan aldrig tävla med de andra två. C:s stora fördel
är färgen. Benin är i princip färdigutvecklad och av superkvalitet
– också ett tecken på en hane i den här storleken. Sumin har en
hel del kvar att utveckla, men är av samma höga kvalitet. Shirojin
är som väntat på en nisai hane inte särskilt bra. Uppbyggandet av
beni samt fettlager i huden åstadkommer en brunfärgning, som inte är
särskilt vacker. Detta kommer troligen (med rätt skötsel och god
vattenkvalitet) att förbättras under ett par år.
Mönstret är i nuläget ganska tungt och klumpigt, men har god
utvecklingspotential. Med ökad längd kommer de vita områdena vid gälfenan
på höger sida och mitt på vänstersidan att sträckas ut. Med ökad
kroppsvolym kommer även mera av shirojin från sidorna och vänster gällock
att synas uppifrån och ge bättre balans. Det bör kunna bli riktigt
bra. En liten nackdel är att huvudteckningen går ner på ögonen,
men eftersom själva ögonen inte är röda, är det ingen riksolycka
på en i övrigt bra koi.
Rangordning, då? Tja, det beror på...
På en utställning IDAG, (på en utställning är det alltid "dagsformen"
som är avgörande), skulle jag tveka mellan A och C. Jag sätter
emellertid A först pga bättre kroppsform, bättre shiroji och ett
renare intryck av sumin. Tätt efter kommer C och sist kommer B.
Om jag skulle köpa en av dem, (utan ekonomiska hänsyn), beror det
egentligen mest på om jag litar på odlarens kunskap om utveckling, föräldrarna,
mm. B har möjlighet att bli bäst. Frågan är om den uppfyller förväntningarna.
Bakgrundsinfo:
Alla de här tre fiskarna är till salu. A och C är tateshita, dvs
koi som är utsorterade till försäljning. Odlaren har andra nisai
tategoi (med bättre utvecklingspotential), som han sparar för
framtiden. Därmed inte sagt att de här är dåliga. De är
kvalitetskoi, som skulle pryda vilken damm som helst.
B är en av hans favoriter pga kroppsform och skinnkvalitet. Han har
enbart drivit den mot storlek hittills och det tänker han fortsätta
med, om den inte blir såld, tills den blivit tre tum till. Därefter
ska färgen ges optimala möjligheter att djupna. Det är alltså en
mycket medveten planering bakom den här koiens utveckling och Brady
Brandwood är en mycket erfaren och erkänd odlare, så han vet säkert
vad han sysslar med.
Priserna är i dagsläget (2004):
A: $800
B: $2 700
C: $700
Bedömning 2
Tosai är alltid en chansning. Det är LITE
lättare, om man känner till föräldrarna och deras utveckling, men
det innebär inga garantier. Det händer ofta mycket under de två första
åren. Det är den största anledningen till att nisai är rejält
mycket dyrare än tosai - odlaren måste göra sin bedömning och
hoppas att just den koien med de bästa förutsättningarna kommer att
utvecklas i positiv riktning. Det är det, som gör att han behåller
den ett år till. Den tar då upp värdefullt, uppvärmt utrymme
inomhus över vintern, vilket skall bekostas. En nisai är således en
"säkrare investering".
A. A är en mycket stor tosai med bra bredd över nacken. Det är bra
och innebär en förmodan om kapacitet för bra storlek.
Såväl beni som shiroji är av god kvalitet, även om huvudets shiro
behöver mera tid på sig. Kiwa ser ganska bra ut och sashi verkar
lovande. Mönstret kommer gissningsvis att spricka upp till ett
klassiskt sandan. Nackdelarna är beni ända bak i stjärtleden,
vilket ger odome ett tungt intryck, samt en viss tveksamhet inför
huvudteckningen. Om huvudets beni drar sig bakåt, när skallen växer,
kan det finnas risk att huvudteckningen blir alltför lätt.
B. B är inte en dålig koi, men samtidigt den jag tycker minst om i
samlingen. Den är storväxt och kraftig, men har lite klen odome.
Dess shiroji är bra med undantag för huvudet, vilket knappast är någon
riksolycka på en tosai, men dess beni håller inte samma klass som
A:s. Kraftig tillväxt kan sträcka ut beni och ge den ett tillfälligt
blaskigt utseende, men även om så är fallet ska nyansen vara jämn
över kroppen. Här visar såväl vänstersidan av andra dan som bakre
delen av tredje dan en blekare nyans, vilket kan innebära en sämre
kvalitet på beni. Ett stort frågetecken är huvudteckningen. Redan
nu når huvudets beni knappt fram till medaira och risken är stor att
huvudteckningen kommer att bli alltför lätt med viss risk för
"skallighet", vilket är ett fel på en kohaku.
C. C ser ut att vara den minsta i samlingen, men 23 cm är inte dåligt
för en tosai. Beni är tjock och av högsta kvalitet och dess shiroji
ser ut att kunna bli ypperlig med tiden. Mönstret är klassiskt och
som sådant för mig det mest tilltalande av de fyra. Huvudteckningen
är klassiskt perfekt och två djupa kirekomi bryter elegant av beni
av bakom nacken. Dessa kommer med största sannolikhet att breddas och
eventuellt gå samman i nacken och dela mönstret. Oavsett vilket är
de dekorativa. En vacker vit odome bryter av mönstret vid stjärtleden.
En skönhetsfläck är den tobihi som sitter mitt i vänstersidans
shirojifält. Teaka är inte heller något som förväntas av en bra
kohaku, men det brukar faktiskt oftast dra sig inåt leden och
eftersom kroppen samtidigt blir rundare är chansen stor att det inte
kommer att synas uppifrån i vuxen ålder. Det är således inte
mycket att bekymra sig över på en tosai. Tvärtom brukar tosai
kohaku med teaka ofta visa sig ha högsta kvalitet på sin beni.
D. Det här är en rolig kohaku. Den är inte riktigt lika kraftig som
C, men både beni och shiroji är av yppersta kvalitet. Mönstret är
knappast särskilt traditionellt, men symmetrin i första och andra
dans pendangartade yin-yang-tecken är oemotståndlig. Tredje dan
ligger långt ner på högersidan, men skapar just därför balans åt
den tunga andra dan på vänstersidan. Fjärde dan ligger långt bak,
men lämnar precis utrymme för en vit odome. En liten tobihi på vänstersidan
kunde varit störande om den inte legat så perfekt i förhållande
till tredje och fjärde dan. I bästa fall blir den antingen lite större
eller försvinner.
Rangordning? A, C och D skulle jag gärna släppa i vår damm och jag
skulle säkert kunna leva med B också.
Jag får lämna två alternativ:
Alt 1 (om jag inte hade en klassiskt tecknad Kohaku). C,
D, A, B.
Alt 2 (om jag redan hade en klassiskt tecknad Kohaku). D,
C, A, B.
Bedömning 3
Inga showa ÄR svårt att bedöma, eftersom
de har en långsam utveckling. Av dessa fyra är det bara en (D), som
BÖRJAR se ut som den ska beträffande sumi, men även denna har en
bra bit kvar.
Så vad har vi här då?
Kroppsform
Jag tycker, att D har den bästa kroppen. Den är helt klart på väg
ur det spretiga ungfiskstadiet och har försiktigt börjat fylla ut.
Den har bra bredd över nacken, stora härliga fenor, men det mest iögonfallande
är dess kraftiga ozutsu.
A har också en snygg kropp. C ser mest kantig och outvecklad ut, men
har kanske större potential än B.
Färg
Alla fyra har bra färg. A,B och C har en ljusare typ av hi, medan D
har hi av en något mörkare nyans, som dessutom redan har hunnit
djupna mera. Av de tre förstnämnda har C vekast hi.
A,B och C har också den modernare, mera lackblanka typen av sumi. Det
är svårt att se på bilden, men jag är inte övertygad om att D har
denna. Oavsett vilket har den en djup bra sumi.
Mönster - hi
Som alltid med gosanke gäller det att först titta på hi och bortse
från sumi. Idealet är ett bra kohakumönster. Kiwa och sashi ser bra
ut och alla fyra har hi fördelat över hela längden, vilket är bra.
B har emellertid ett väl stort vitt parti på mitten - ett område
som dessutom löper risk att sträckas ut ytterligare efterhand som
koien växer. Detta kan givetvis kompenseras med sumi, men jag är
inte säker på att det kommer att räcka här.
C har ett ganska bra mönster även om huvudteckningen är lite
orolig.
D har ett bra, klassiskt sandanmönster, tyvärr med menkaburi.
A har visserligen ett enkelt nidanmönster, men det är intressant
format (fr a första dan) och det livas upp ytterligare av en bra
centrerad kuchibenifläck. Utan sumi skulle den ha klarat sig riktigt
bra som kohaku.
Mönster - sumi
I dagsläget är D mest utvecklad. Ett härligt mönster med massor av
karaktär. Den har fantastisk, jämn och fin motoguro. Den är KANSKE
aningen stor idag men drar sig normalt neråt mot leden, när fisken växer,
så stor motoguro på en ung showa är inget problem. Ser man bara en
vit kant på fenan, är det bra. Eftersom D är den mest traditionella
showan i samlingen är det lite kul, att den samtidigt har den mest
moderna huvudteckningen. Hitomoji zumi, ett V- eller Y-mönster, är
exemplariskt. Det är en nyare variant av menware, den traditionella
blixtformade linjen, som ska dela av huvudet kraftfullt. En showa bör
ha alla tre färgerna på huvudet och D klarar det precis med lite
shiro på vänstersidan.
A ser också ut att kunna få en "modern" huvudteckning.
Sumifläcken på högra sidan av huvudet och shita zumi på den vänstra
kan förenas till snygg kubiwa zumi. Det finns i dagsläget inget som
talar för hitomoji zumi, men showa är som sagt svårt och långsamt.
Man strävar efter en balans hos mönstret, där samma färg återfinns
i början och slutet. Medan D hade sumi längst fram och längst bak,
ser A ut att kunna ha hi på båda ställena. Detta innebär ingen
"kvalitetsskillnad" dem emellan. A är ett levande bevis för
att sumi hos showa oftast utvecklas bakifrån och framåt (och
underifrån och uppåt). Sumi på bakre delen börjar anta färdigare
proportioner, medan den stora fläcken på vänstersidan har långt
kvar. Förhoppningsvis finns lite sumi att vänta även mitt på högersidan.
B dras med en obalans i sitt himönster med ett stort parti shiroji på
högersidan nedanför ryggfenan. Det bör emellertid finnas en chans,
att detta kan fyllas ut med sumi. Man ser redan lite shita zumi titta
fram där. B kommer troligen att få en mycket kraftig menware och frågan
är, om där kommer att finnas plats kvar på huvudet för någon
shiroji. Om inte, kommer det att anses lite mindre elegant. Balansen
vad gäller sumi verkar dock redan vara tryggad med högersidan av
odome.
C visar mycket av både shita zumi och kage zumi på främre delen av
kroppen. Den har dessutom klara partier av urushi zumi. Detta gör att
den som sansai löper risk att få ett tungt sumimönster på främre
delen av kroppen och för lite på bakre halvan.
Rangordning:
A och D är bättre än B och C.
Jag är hopplöst omodern, när det gäller showa, och väljer därför
D, som är mera av mukashi showa. Den som föredrar kindai showa bör
hellre välja A.
Av B och C väljer jag efter moget övervägande B. Den har en djupare
hi, lite bättre kiwa och fr a första dan är fantasifull. Förhoppningsvis
kommer utvecklingen av sumi att ge den bättre balans. C har lättare
hi och löper större risk att få ett obalanserat mönster med för
mycket tung sumi på framkroppen.
Bedömning 4
Det här är tre bra sanke med var sina och
en del gemensamma fördelar.
Storlek och kroppsform
C har en ganska bra storlek. 52 cm på tre år är absolut inget att
anmärka på. A och B, däremot, är med sina 48 respektive 49 cm på
två år riktiga giganter. Man får nog gå till Masaru Saito (Shintaro)
för att hitta motsvarande tillväxttakt.
Vad gäller kroppsform, imponerar B mest i nuläget; en kraftig kropp
med bra bredd över nacken, stora fenor och en fantastisk ozutsu. Den
ser även ut att ha bra höjd. A har också en bra form, men är lite
spetsigare i huvudet och saknar B:s kraftiga ozutsu. C, som är äldst,
är den minst utvecklade av de tre. Den har samma goda företräden
som B, men har inte ens börjat fundera på att fylla ut ännu. Mot
denna bakgrund skulle jag tippa, att A och B har gjort mycket av sin
snabba tillväxt och nu kommer att slå av lite på takten. C kommer
troligen att fortsätta att växa på längden i samma tempo ett tag
till, innan den börjar grovna. Vilken som slutar som störst och
kraftigast är därmed inte helt lätt att spekulera i.
Skinnkvalitet, färger och mönster
Bedömningen av skinnkvalitet blir naturligtvis aningen orättvis,
eftersom C har ett års försprång. Hur som helst har den en otrolig
shiroji för en sansai, helt ren med en mjuk, fin, gräddvit lyster.
Nosspetsen är särskilt lysande.
A och B har som sagt lite längre att gå. I dagsläget är nog A snäppet
bättre, medan B har en gulaktig ton att jobba med.
Vad gäller beni, kan vi konstatera, att A och B redan har ganska
utvecklad och bra färg av lite olika nyanser. C har inte hunnit så långt
ännu, men färgen är jämn över hela ytorna och kommer säkert att
djupna.
Om vi ser till mönstren har B ett klassiskt sandanmönster.
Huvudteckningen är kanske lite tung, men det, som kan ge anledning
till funderingar, är kanokofläckarna mellan första och andra dan.
De kan vara på väg att försvinna, men å andra sidan verkar B ha
stark beni.
A har en väl kraftig huvudteckning, som är näst intill menkaburi. I
gegäld har den ett charmerande blommigt mönster, vars främsta företräden
är tasukigakebandet över ryggen och de två runda prickarna. Sashi
och en begynnande maruzome kiwa är bra.
C har ett välfördelat yondanmönster med bra kiwa. Huvudteckningen
är utmärkt på klassiskt maner och harmonierar med ett
skolboksexempel på odome.
B har en utmärkt kvalitet på sin sumi, vilket syns på de färdiga fälten
med urushi sumi. Där finns en del kage sumi, som anger att fläckarna
kommer att förstoras, men man hittar även en hel del shita zumi, som
kan hota balansen i mönstret. Det KAN bli för tungt.
A:s och C:s sumi går knappast att bedöma ännu. Troligen kommer de
att få lätta sumimönster och C:s ser ut att kunna bli jämnt fördelat.
Eftersom vi vet, att de kommer från samma odlare, skulle jag nästan
p g a alla deras likheter våga en chansning på att A och C är
helsyskon.
Rangordning:
I princip skulle man kunna välja vilken som helst av de här tre
beroende på vad man prioriterade. För kul mönster skulle jag välja
A. För storlek och kraftfullhet skulle jag välja B. För elegans
skulle jag vällja C.
Om jag emellertid väger samman ovanstående nu synliga för- och
nackdelar samt litar på mina egna spådomar, blir resultatet:
1. C
2. A
3. B
---------------------------------------
ORDLISTA
Beni = Röd färg, används mestadels om kohaku och sanke
Dan = En fläck i mönstret, räknas framifrån
Gosanke = Samlingsbeteckning på kohaku, sanke och showa
Hi = Röd färg
Hitomoji zumi = En v- eller y-formad huvudteckning hos showa eller
utsuri
Kage sumi = Gråaktig sumi I bästa fall är det ett mellanled mellan
shita zumi och urushi zumi. I sämsta fall stannar den kvar och gör
en showa eller utsuri mindre elegant
Kanoko = enskilda röda fjäll, som ger ett prickigt intryck
Kindai showa = Modernare typ av showa med mera shiroji och därför
lite mera lik sanke
Kirekomi = En djup vit inskärning i beni nerifrån och uppåt
Kiwa = Bakkanten på en dan
Kubiwa zumi = Svart "halsband", ofta v-format, på showa
eller utsuri
Kuchibeni = Röd färg på munnen
Maruzome kiwa = Rundade kanter som följer fjällen i motsats till
kamisori kiwa, som är raka
Medaira = En tänkt linje mellan ögonen
Menkaburi = "huva", helt rött eller svart huvud
Menware (även hachiware) = En diagonal svart linje från gällocket
till munnen, som delar av huvudet på en showa eller utsuri
Motoguro = En svart, rundad fläck vid basen av gälfenan. Hela fenan
ska inte vara svart, (c:a 1/3 är optimalt), utan kanten ska vara vit.
Önskvärt hos showa och utsuri
Mukashi showa = Äldre typ av showa med mest hi och sumi samt mindre
shiroji
Nidan = mönster med två fläckar (ni = två)
Nisai = ”Tvååring” - en koi, som har gått ute två somrar
Odome = Området vid stjärtleden framför stjärtfenan (i fråga om mönster)
Ozutsu = Bakre delen från ryggfenans slut till stjärtfenan (som
kroppsdel betraktat). Bredd här anses ge förutsättning för god
tillväxt
Sandan = En kohaku eller sanke med ett mönster, som har tre röda fläckar
(san = tre)
Sansai = ”Treåring” - en koi, som har gått ute tre somrar
Sashi = Framkanten på en dan
Shiro = vitt
Shiroji = Den vita grundfärgen på en kohaku eller sanke
Shita zumi = En blåaktig skuggning, som antyder att det finns
underliggande sumi, som kan bryta fram
Sumi = Svart färg
Tasukigake = ett band, som går snett över ryggen och håller samman
en kimono. Termen används för att beskriva ett mönster, som korsar
ryggen diagonalt som ett band
Tategoi = En koi, som inte har nått toppen på sin utveckling utan
bedöms kunna bli bättre
Tateshita = En koi, som har nått toppen på sin utveckling och inte
bedöms kunna bli bättre
Teaka = Beni som går ut i gälfenan
Tobihi = ”Hi som hoppar iväg”, dvs en liten hifläck som inte är
en rejäl dan
Urushi zumi = Bra, svart, färdigutvecklad sumi
Yondan = En kohaku eller sanke med ett mönster, som har fyra röda fläckar
(yon = fyra)
|
|
