Hemvärnsområdeschefer ovänner vid tvist om vems hemsvänsman som var först på plats.
En dimmig morgon den 11 April 1944 lyfte 900 amerikanska 4-motoriga bombplan från sina baser i östra England för en bombräd mot norra Tyskland.
För flygande Fästning B 17 G märkt A4166HK, av besättningen döpt till "Lackin Shackin", slutade färden, omkring kl 13:05 i en nyplöjd åker norr om Näsby boställe i Tolånga socken.
Planet tillhörde amerikanska flygets: 8th Air Force, 8th Bomb Command, 81 st Bomb div, 91 st Bomb Group, vars 401 st squadron var baserad på Bassingbourn, norr om London.
Besättningen, vars ålder var mellan 19-24 år utgjordes av:
Pilot: 1 lt Frank C Ammann, Andre pilot: Lt Frank Logan Butler, navigatör: Lt Harold A Levin, Bombfällare: Lt Patrick H Mcnulty, Topptornskytt: John LA Corazza, Signalist: Frank Bynon, Hö-och vä. sidoskytt: Howard Hornick, Bakretornskytt: Frank Martin, Undertornsskytt: Irvin F Kennedy, Fotograf: Philip Heacox, ur 8th Air Force (tillfällig ersättare för en av skyttarna som var sjuk).
Detta var besättningens 21 uppdrag över Tyskland och i starten fungerade allt som vanligt. Piloten 1. lt F. Ammann hade tidigare visat prov på mycket stor skicklighet.
Överst fr v: 1:st Lt Frank Ammann, Lt Patric McNulty.
Sittande: Lt Frank Butler Jr, Lt Harold Levin.Större bild
Besättningens berättelse om vad som hände under planets sista flygning samt omhändertagandet i Sverige. Berättelsen är hämtad ur ett brev från navigatören Harold A Levin från 1996 till f.d klasarödsbon, lärare Ingmar Nilsson Hässleholm, vilken översatt det till svenskan
" Vårt mål den dagen , den 11 April 1944, var Cottbus vid Oder, en stad c:a 100 miles sydost om Berlin. Ungefär där vi svängde sydost mot I.P.(Initial Point), attackerades vi av 400 tyska jaktplan. Detta fick vi bekräftat efter vår återkomst till England.Just efter vi lämnat I.P. slogs vi ur vår formation av ett ensamt tyskt jaktplan som träffade vår tredje motor. Vi lyckades följa vår grupp, men hade mycket lägre höjd. Vår flygrutt tog oss till Stettin, där luftvärnseld träffade vår första motor och slog ut den.
Då bad lt. Ammann (piloten) mig om en kurs mot Sverige. Vår höjd vid bombmålet var 25000 fot (8000 m), över Stettin var den 10 000 fot (3000 m), när vi nådde Sverige befann vi oss på 4000 fot ( 1200 m).Över Östersjön förlorade vi vår fjärde motor beroende på en tappad propeller. (förf.anm: propellern satt kvar vid landningen, han måste mena att någon av de tidigare skadade motorerna hade stannat - varför piloten flöjlat propellerbladen). Då kastade vi ut våra vapen och allt som kunde lätta vår last, av säkerhetsskäl slängdes även fotografen Heacox kamera med 2,5 timmars filmupptagning i sjön. Hela vägen över Östersjön åkte vi in och ur moln. Plötsligt skingrades molnen och vi var över land. Lt Ammann frågade var vi var och jag (navigatören) sade att vi var över Sverige. Lt Ammann sade "förbered för kraschlandning", men när han sade det angreps vi av luftvärnseld och blev beordrade att hoppa. Jag hamnade i en tall, resten landade på åkrar, förutom lt Ammann vars fallskärm utvecklat sig i cockpiten och tvingade honom att själv sätta ned planet.
Kartskiss över planets flygväg den 11 April 1944 Större bild
Det var en Guds försyn som räddade oss, då de åkrar vi skulle komma att landa i var minerade av den svenska armén och planet kunde ha exploderat. Det enda olyckstillbudet som skedde var med Frank Butler, vår andrepilot som bröt ett ben i sin fot. Frank och övriga besättningsmedlemmar trodde inte att vi var i Sverige p.g.a luftvärnselden, men vad som hänt var att ett tyskt jaktplan hade förföljt oss och tappat och missat oss bland molnen. På grund av detta flög det över ett svenskt luftvärnsbatteri och började beskjuta detta. Luftvärnsbatteriet sköt tillbaka och sköt ned det tyska planet. Vi flög över några minuter senare.
När jag hoppade landade jag i en tall i mitten av några träd. Under tiden som jag gled ner från trädet, var en ung man ifrån hemvärnet eller svenska armén där. Jag eskorterades till en polisstation tillsammans med resten av besättningen, där vi blev förhörda av en arméöverste, medan det tyska planet brann utanför. De båda tyskarna dödades i kraschen. Det tog några timmar att samla ihop besättningen sedan togs vi till en tågstation i Malmö och sändes till Falun i Dalarna.Vi bodde på ett hotell i Dalarna i cirka fyra dagar där vi träffade personal från den amerikanska beskickningen och signerade en försäkran att inte rymma. Beskickningen gav oss pengar till att köpa oss civila kläder. I en beklädnadsaffär ritade en tecknare av oss. Jag tror att det var "Svenska" eller "Dagan Aftonbladet". Teckningen skulle ha dykt upp fyra till sex dagar efter vår landning(Översättarens anm: det har inte gått att hitta någon bild i dessa tidningar, även om Levin blandat ihop namnen). Det fanns även bilder av vårt plan i Stockholmstidningar, en dag eller två efter vår landning. Jag undrar om dessa finns tillgängliga ännu idag.
Efter fyra eller fem dagar i Falun sändes vi till Rättvik. Vi bodde på "Tourist Hemet" i flera månader. Senare flyttade vi till "Turrist Hotel" som ägdes av järnvägsbolaget, ett mycket trevligare ställe. Jag hörde att hotellet senare ödelades av en brand. Våra dagliga rutiner bestod av fysisk träning, cykling och när vädret blev varmare fick vi en sju meters motorbåt som vi byggde om till en segelbåt. Eftersom vi bodde vid en sjö, simmade vi mycket och utforskade Siljan med båt. En gång i månaden fick vi tredagarspass till Stockholm. De flesta veckosluten var det dans i "Folk Park" där amerikaner träffade "Swenska flickas". Vi fick ersättning genom den amerikanska beskickningen och betalade för mat och husrum med pengar.
Vi släpptes från interneringen den 17 okt. 1944 då vi skickades tillbaka till England av lufttransportavdelningen. Jag kan aldrig uttrycka tillräcklig tacksamhet till svenska folket och regeringen för den gästfrihet som visades mig och övriga amerikaner när vi var i Sverige.
Vänliga Hälsningar
Harold Levin"
Skytten i undre tornet, Irvin Kennedy berättar om sitt fallskärmshopp att han landade vid en bondgård och möttes av en 10-årig pojke. Familjen skulle precis äta lunch men utspisade honom istället. Kennedy gav då sin fallskärm till lantbrukaren som tog emot den och sade att hans fru och dotter skulle sy kläder av det fina sidentyget. Strax därefter kom en polisman och hämtade honom och tog även hand om hans fallskärm. Denna polis hade redan hämtat upp bakretornskytten Frank Martin som råkat landa på ett kyrktak men glidit ner från det. Militär personal förde sedan Kennedy och Martin till Sövde.
Beskjutning av amerikanskt plan typ B 17, från 40mm Ivakantroppen
7.mlvakankomp 7.motbrig. å krigsflygfält nr 2 (Söfde)
Planets flygning över Skåne till nödlandning Större bild
"Lackin Shackins" sista landning. Fotograferingsförbud gällde.
Bilden tagen i ett obevakat ögonblick dagen efter nödlandningen
av författaren som då var tolv år gammal. Större bild
Utdrag ur "Protokoll vid förhör med serg. vid 7 mlvakankomp nr 188-36-23 Jacobsson den 11/4 1944". "HEMLIG jml kung.1938 nr 757, 7. motbrig. Avd VI nr H:28, 11/4 1944"
Hemligstämpeln hävdes 1994 efter 50 år.
Närvarande:
Major E.Gabrielsson- förhörsledare
Löjtnant P.E.Persson- protokollförare
Kapten Rosberg-ch81. skkomp L 7
Sergeant Jacobsson-eldledare stödjepunkt 5 B å Söfdefältet
Kapten Rydén - ch 7. mlvakankomp
Förhöret föranleddes av att sergeant Jacobsson i egenskap av eldledare vid 40 mm Ivakantroppen 7. mlvakankomp öppnat eld 11/ 4 kl 1255 mot ett amerikanskt plan typ B 17 från troppens ställning å stödjepunkt 5 B å krigsflygfält nr 2 (Söfde)
Sergeant Jacobsson meddelade:
att ett tyskt plan omkring kl 1200 kretsade runt flygfältet;
att han förvisade sig om huruvida han fick öppna eld eller ej;
att tfnlinjen då var upptagen och svar ej erhölls;
att det tyska planet strax efteråt besköts från stödjepunkt1 a och sågs störta vid Söfde;
att signalen "luftfara upphör" kom kl 1213;
att "luftfara" kom på nytt kl 1225;
att rapport ingick från LC (Luftförsvars Central) att det främmande planet som beskjutits vid Simrishamn med västlig kurs, får beskjutas;
att kl 1250 ett flygplan typ B 17 upptäcktes i riktning 6;
att planet först besköts med 25 varningsskott kl 1255;
att då planet fortsatte i konstant kurs "KO", verkningseld kommenderades kl 1256;
att planet då befann sig på 800 m avstånd;
att endast 2 skott avgavs, troligen med verkan, enär rök tycktes slå ut från planet(förf.anm: besättningen slängde antagligen ut ett rött nödbloss) och "eld upphör"kommenderades;
att ögonblicket därefter fallskärmar iakttogs i riktning Tågra ,vilket rapporterades;
att planet försvann österut;
att han väl kände till bestämmelserna för eldöppnande;
att dels tidigare omnämnda beskjutning av det tyska planet från stödjepunkt 1 a och dels rapporten från LC gjort att han beslöt öppna eld, när det amerikanska planet visade sig;
Kapten Rosberg meddelade:
att han, då eld öppnades från stödjepunkt 5 B, befann sig i Söfde, där det omnämnda tyska planet strax innan störtat:
att rapport ingick att fallskärmshoppare gått ned i trakten av Tågra;
att han själv begav sig mot Tågra för att konstatera fakta;
att en amerikansk flygare löjtnant H. Levin, tagits av en hemvärnspojke;
att han tog denna med sig till Söfde för att verkställa förhör om planet m.m.;
att genom åtgärder av III. mbat 10 st fallskärmshoppare tillhörande amerikanska planet typ B 17 infångats;
att planet störtat norr H i Heinge Nygård (6 km öster Vollsjö stn);
att planet buklandade och skadade underredet;
att han inte kunde yttra sig om eldgivningen;
Ch 7, mlvakankomp kapten Rydén meddelade:
att han var av den uppfattningen att beskjutningen icke bort äga rum p.g.a gällande bestämmelser för lv grupperade å flygfält;
att emellertid meddelandet från LC varit olyckligt formulerat;
att eldledaren på grund härav blivit vilseledd;
att därtill även bidragit strax innan inträffade eldgivning mot annat plan från sidoförband;
Beredsskapssoldater på vakt vid planet Större bild
Att serg Jacobsson är en lugn och pålitlig man, som icke handlat än i bästa tro;
För samtliga upplästes detta protokoll och vidkändes.Vidare förekom icke.
E.GabrielssonCh III. mbat.Major,
Chefen för 7.motorbrigaden V.Tamm, insände den 12 april 1944 ett hemligstämplat protokoll, via militärbefälhavaren, ställt till "Försvarsstabens luftförsvarsavdelning" rörande dessa beskjutningar, där han angav "Då vederbörande eldledare enligt min mening haft fullt fog för sina åtgärder, kommer ärendena icke att föranleda någon min åtgärd"
V.Tamm Brigch, Folke Francke.
Nödlandningen vid Näsby boställe, Tolånga socken.
Vid beskjutningen från Sövde blev troligen dragkraften i en av planets tidigare skadade motorer kraftigt reducerad, varför planet snabbt började tappa höjd. I samband med att besättningsmedlemmarna hoppade i fallskärm på sträckan Tågra-Lövestad letade piloten en lämplig landningsplats på höjdsträckningen norr Klasaröds samhälle. Han gjorde då först en rekognoseringsinflygning från öster mot åkrarna norr Näsby boställe och fann tydligen dessa fälten lämpliga. Med de återstående två funktionsdugliga motorerna vrålande på fullvarv och på samlagshöjd (enligt flygarspråk) samt enligt ögonvittnet Tyko Ohlsson, Järrestad
med ett av landningsställen hängande halvvägs ute, lade han planet i en kraftig högersväng åt norr och passerade byarna Frenninge Östra och Vallarum. Han flög därefter in ånyo ifrån öster och passerade Heinge Nygård strax över trädtopparna och gjorde en perfekt buklandning av planet på utvald plats norr Näsby Boställe.
Ett av ögonvittnen till nödlandningen var hemvärnsmannen Malte Olofsson (89) som var och fortfarande är bosatt på sin gård Frenninge 29, belägen c:a 200 m väster om den plats där planet landade.
Malte Olofsson Berättar
"Den 11 april 1944 vid lunchtid stod jag och pratade med två bekanta på landsvägen. Plötsligt såg och hörde vi det väldiga planet på låg höjd rakt över oss, vi noterade att en eller två av motorerna var ur funktion. Planet gjorde sedan en runda mot norr- och österut och kom igen från samma håll som tidigare samt gick ned snabbt och buklandade med en våldsam krasch c:a 200 meter från oss på Näsby boställes ägor i Tolånga socken, 50 meter ifrån sockengränsen till Frenninge. Vid landningen såg vi grus, sten och jord flyga högt till väders, vilket fick sin förklaring av att planet plöjt rakt igenom en stengärdsgård.
Efter landningen sprang vi omedelbart till planet och fann att piloten lämnat planet, genom sidodörren bakom högra vingen. Piloten hade sprungit till det närmast belägna huset (c:a 80 m) som var smed Ove Sjöréns föräldrahem och mötts av fru Sjörén. Han hade sedan sjunkit ned på knän i bön vid dikeskanten, eller om han sökte betäckning för en e.v explosion, då marken var täckt av utrunnen flygbensin samt översållad av ammunition i kaliber 50 som ramlat ut från de sönderslagna kulsprutetornen. När jag och mina vänner kom fram hade piloten vänt tillbaka till planet och avsåg gå in genom sidodörren. Som hemvärnsman kände jag min plikt och utan att tänka på faran gick jag fram och hindrade honom. Han ställde sig nu framför dörren och slog ut med armarna som om han ville vifta bort de nu tillströmmande nyfikna ortsborna och tog fram en cigarettändare som om han tänkte tända på och förstöra planet enl.reglemente. Jag tog honom då i armen och sade Sverige och Sweden, varvid han tog mig i handen och såg avslappnad ut och gjorde inga fler tecken till att vilja sätta fyr på flygplanet.
Malte Olofsson stående på samma plats i aug 2002.
Som "Lackin Shackin" nödlandade på år 1944
I bakgrunden ser man Heinge Nygård Större bild
Nu började fler och fler komma till platsen och då insåg jag som hemvärnsman(i civila kläder), att jag måste skynda mig hem och byta till uniform och hämta mitt gevär för kunna bemästra situationen.När jag kom tillbaka hade ännu mer folk strömmat till och även hemvärnsmän i uniform från Klasaröd tillhörande Lövestads hemvärnsområde hade hunnit dit. Strax därefter kom kom även hemvärnsmän från mitt eget område Vollsjö, med Hemvärnsområdeschefen Nils Andersson, Nyvång i spetsen. Efter avvisitering fördes piloten till Näsby boställe, varvid jag beordrades som vakt åt piloten. Eftersom det var lunchtid bjöds Ammann genast till bords där det serverades hans älsklingsrätt ägg, fläsk, färsk mjölk m.m
Till Näsby boställe anlände sedan den engelsktalande kyrkoherden i Frenninge, Albin Dahlberg, som underhöll sig med Ammann tills denne blev avhämtad av militär personal ur III, mbat och förd till Sövde för förhör"
Ove Sjörén Vallarum berättar "att hans mor som var ensam hemma den 11 april hörde ett mycket kraftigt motorbuller när ett lågtflygande plan passerade över huset. Strax därefter hördes ett våldsamt brak när ett flygplan landade utanför huset. Hon blev mycket rädd och gick ut och låste ytterdörren samt gick bakom huset mot det landade planet. På tomtgränsen möttes hon av en flygare som ropade något som hon uppfattade som "Sverige" varför hon nickade mot honom. Flygaren sjönk då ned på knä och bad"
Vid det nödlandade planet hade som tidigare nämnts strömmat till en stor skara nyfikna varför hemvärnet snabbt beslutade om avspärrning av området närmast planet. Eftersom planet låg inne på Lövestads hemvärnsområde övertog deras personal vakthållningen i samband med att hvochefen löjtnant Nils Beck Röddingeberg anlände. I samband härmed utbröt ett praktfullt gräl mellan hvocheferna för Lövestad resp. Vollsjö om vems hemvärnsman som varit första man på plats. Nils Andersson hävdade med bestämdhet att det varit hans man; Malte Olofsson som varit först på plats oavsett han haft uniform eller inte. Lt Niels Beck hävdade med lika stor bestämdhet att det var hans hemvärnsman ; Gösta Grip (brevbärare i Klasaröd) som varit första hemvärnsman på plats eftersom han anlänt beväpnad i full uniform. Detta gräl fortsatte någon tid senare inför hvoff Tore Barje, Ystads försvarsområde.
Efter ytterligare en stund anlände militärpersonal i form av mcjägare ur 7.motorbrig, förlagda vid Östarp, vilka övertog bevakningen. Mcjägare Gösta Gillander, Skeglinge berättar att eftersom brandfaran var överhängande, beordrade han allmänt rökförbud på platsen.Planet vaktades sedan hela tiden som skrotning pågick av beredskapssoldater, vilka var förlagda på Näsby boställe.Militär teknisk personal omhändertog planet som ansågs totalhavererat. Efter några dagar pumpades de hydraliska landningsställen ut varefter planet drogs på sina hjul av tre traktorer och en lastbil från åkern in i en enefälad närmare Näsby boställe, där det slutligen skrotades och försåldes till en skrothandlare i Ystad.
Fotnot: Efter kriget blev piloten Ammann, förste violinist i New Jersey symfoniorkester. Han avled i Florida 1973.Flera av besättningsmedlemmarna lever fortfarande i Amerika.
Bråket om vems hemvärnsman som varit först på plats, löstes av hvoff Tore Barje på så sätt att han tilldelade de båda aspiranterna boken "Vår konung" utgiven 1943 till Gustaf V:s 85:årsdag. Gösta Grip fick den i helfranskt band och Malte Olofsson i halvfranskt band.I Malte Olofssons bok står inskrivet: "Befälhavaren för Ystads försvarsområde har till hemvärnsmannen Malte Olofsson, Frenninge, överlämnat denna bok för visad rådighet och raskt ingripande vid omhändertagandet av nödlandat utländskt bombplan den 11/4 1944.
Tore Barje Hvoff"
Evert Persson född i Vallarum
Artikeln från dec 2002
Källor: Muntliga: Malte Olofsson, Frenninge(+ minnesanteckningar)
Ove Sjörén, Vallarum
Skriftliga:
Ingmar Nilsson Hässleholm (anteckningar och översättningar av brev från besättningsmedlemmar)
Tyko Ohlsson, Järrestad ( minnesanteckningar)
Hans Fredriksson, Ystad (protokoll från krigsarkivet).